En mening

Jag måste tro att det finns en mening med allt som händer. Även när det verkar vara meningslöst, även när en 16-årig kille dör i en trafiolycka, även när vänner tar sina liv och även när cancern smyger sig på älskade personer. Jag måste tro att det finns en mening med det. Att händelserna tjänade ett högre syfte, att det inte bara var meningslöst.

Jag tror inte på Gud, jag tror inte på himlen eller helvetet, jag tror på slumpen. Jag tror att vi är här av en slump, en fantastisk sådan, men ändock en slump. Det blir kanske motsägelsefullt då att också tro att det finns en mening med allt som händer, men man tror vad man vill för att klara vardagen.

Jag vill också tro att vi kommer till en plats där man får träffa alla igen, alla man har älskat. Men det vet jag inte om jag tror på förän jag är där själv. Men det skulle vara en stor tröst att veta om en sådan plats fanns. Somliga kanske kallar den platsen för himlen, men det är det inte för mig, det är bara en plats. En vacker plats.

Jag tror som sagt inte på Gud, men jag tror att alla människor tror på något. Människan är en troende varelse, vi behöver något att luta oss mot när vi inte kan förklara det själva på ett logiskt sätt, när det krävs något annat än logik. För vi vill av naturen inte tro på meningslösheten, det skulle knäcka oss, även om vi kanske innerst inne vet att det inte finns någon mening måste vi ha en. Vi är designade så. Annars kunde vi lika gärna lägga oss ner och dö, nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0