Camilla

När ljusen har slocknat
och elden dött ut
När orken har falnat
och du andats ut
När hjärtat som tappert slagit i takt
har slutat att slå, har sagt upp sitt kontrakt
Då samlas vi runt dig och säger farväl,
ler åt ditt minne och hedrar din själ
För du var stommen att luta sig på
Du var platsen dit man kunde gå
när världen var kaos och allting fel
var du den som kunde göra en hel

Du kunde allt mellan himmel och jord
och aldrig nånsin du saknade ord
Historier du berätta', det hade räckt till en bok
och i verkstan' du byggde ditt skinande lok
Med kameran runt halsen du rundan gick
och bilen i garaget var jämt i strålande skick
och fastän du hade temprament för två
gick inte bättre morfar att få