Saknaden är lika stor, bara inte lika ytlig
Solen skiner äntligen igen, smeker min hud och värmer mitt hjärta. TV:n som står på i bakgrunden skvallrar om att någon lever inne i lägenheten och grannarnas gräsklippare låter som instrument i sommarens storslagna orkester. Vinden leker stillsamt i träden, ger dem kraft att röra sig.
De andra åker hem från Norge idag, de har vart på släktträff. Jag skulle ha vart med. Du skulle ha vart med. Framförallt du. Livet har gått vidare. Det verkade från början inte helt självklart, men det gjorde det. Utan din kunskap, din orginaliet, utan din värme, ditt skratt, ditt prat - utan dig.
Jag tänker ofta på sista gången jag var på museum med dig. Jag vet inte varför, det var långt ifrån ett speciellt tillfälle, eller rättare sagt så var det inte ett speciellt tillfälle för mig - då. Men nu när jag tänker på det än en gång så känner jag mig bara dum. Det var ju sista gången med dig.
Vi var på Sjöhistoriska, de hade en utställning om Tintin har jag för mig. Jag får för mig nu att du kanske visste att det var sista gången, att du visste att du inte skulle orka nästa gång vi hälsade på. Sjön har du ju alltid haft nära hjärtat, kanske ville du dit en sista gång, kanske ville du visa oss något - bilderna du hade tagit, skeppet din pappa hade jobbat på eller bara berätta om allt, du visste så mycket.
Jag önskar jag hade tagit mig mer tid att fråga dig saker, lärt mig saker, sett saker, men jag gjorde samma misstag som många andra genom att skjuta upp det. Jag trodde aldrig att du skulle försvinna så snart, så fort - tji fick jag.
"Fyra bröllop och en begraving" gick igår på TV. Jag lyckades slå över till den precis när han som ska komma att begravas dör. Begravningen i filmen var så fin, precis som din. Hans närmaste vän höll ett så fint tal om honom precis som dina närmaste vänner gjorde om dig. Jag önskar jag kom ihåg vad de sa om dig, men det var för mycket att minnas. Vad jag kommer ihåg är i alla fall att du räddade livet på en av dem, drog upp en traktor - själv - första gången du var och hälsade på mormors släkt i Norge och imponerade på alla bara genom att vara du.
På lunchen efter begravningen satt jag mest bara och tänkte på hur mycket du hade älskat att vara med. Du hade älskat lunchen, prinsesstårtorna och framförallt sällskapet. Du skulle ha haft så roligt - det var många som påpekade det.
Jag vet inte vad jag är mest ledsen för; bara för att jag helt enkelt saknar dig eller för att du missat och fortfarande missar så mycket som jag vet att du skulle ha viljat vara med på.
Den 18 juli - på mormors födelsedag, ska vi i alla fall strö din aska i havet. Låta dig komma hem igen.
They say that time will make all this go away
But it's time that has taken your tomorrows
And turned them into yesterdays
De andra åker hem från Norge idag, de har vart på släktträff. Jag skulle ha vart med. Du skulle ha vart med. Framförallt du. Livet har gått vidare. Det verkade från början inte helt självklart, men det gjorde det. Utan din kunskap, din orginaliet, utan din värme, ditt skratt, ditt prat - utan dig.
Jag tänker ofta på sista gången jag var på museum med dig. Jag vet inte varför, det var långt ifrån ett speciellt tillfälle, eller rättare sagt så var det inte ett speciellt tillfälle för mig - då. Men nu när jag tänker på det än en gång så känner jag mig bara dum. Det var ju sista gången med dig.
Vi var på Sjöhistoriska, de hade en utställning om Tintin har jag för mig. Jag får för mig nu att du kanske visste att det var sista gången, att du visste att du inte skulle orka nästa gång vi hälsade på. Sjön har du ju alltid haft nära hjärtat, kanske ville du dit en sista gång, kanske ville du visa oss något - bilderna du hade tagit, skeppet din pappa hade jobbat på eller bara berätta om allt, du visste så mycket.
Jag önskar jag hade tagit mig mer tid att fråga dig saker, lärt mig saker, sett saker, men jag gjorde samma misstag som många andra genom att skjuta upp det. Jag trodde aldrig att du skulle försvinna så snart, så fort - tji fick jag.
"Fyra bröllop och en begraving" gick igår på TV. Jag lyckades slå över till den precis när han som ska komma att begravas dör. Begravningen i filmen var så fin, precis som din. Hans närmaste vän höll ett så fint tal om honom precis som dina närmaste vänner gjorde om dig. Jag önskar jag kom ihåg vad de sa om dig, men det var för mycket att minnas. Vad jag kommer ihåg är i alla fall att du räddade livet på en av dem, drog upp en traktor - själv - första gången du var och hälsade på mormors släkt i Norge och imponerade på alla bara genom att vara du.
På lunchen efter begravningen satt jag mest bara och tänkte på hur mycket du hade älskat att vara med. Du hade älskat lunchen, prinsesstårtorna och framförallt sällskapet. Du skulle ha haft så roligt - det var många som påpekade det.
Jag vet inte vad jag är mest ledsen för; bara för att jag helt enkelt saknar dig eller för att du missat och fortfarande missar så mycket som jag vet att du skulle ha viljat vara med på.
Den 18 juli - på mormors födelsedag, ska vi i alla fall strö din aska i havet. Låta dig komma hem igen.
They say that time will make all this go away
But it's time that has taken your tomorrows
And turned them into yesterdays
Kommentarer
Trackback
