Världens bästa morfar
Okej, jag erkänner. Det var ett tag sedan jag skrev här... ett jävla tag sedan. Men jag har mina anledningar. Till exempel har jag inte haft tillgång till en dator, och även om jag hade haft det hade jag inte haft tillgång till internet. Bara det tycker jag är anledning nog. Men eftersom världen är hård och jävlig så gick min morfar bort i lördags också. Så det har bara varit pest och pina.
Världens bästa morfar är borta och kommer inte tillbaka. Ska jag veta helt ärlig tror jag inte på det än faktiskt. Det känns som att det inte kan vara sant, det bara går inte. Han har ju alltid funnits där, så hur kan han bara vara borta nu? En del av mig tror fortfarande att han kommer att sitta där vid köksbordet nästa gång vi åker och hälsar på. Samma del tror fortfarande att han kommer svara om jag ringer och att han går sin promenad varje dag, liksom han fortfarande äter alla sina mediciner 3-4 gånger om dagen.
Den andra delen är fullt medveten om att han är död, borta och kommer förbli så resten av mitt liv. Den delen vet att han kommer begravas den 25 april och att han från den dagen kommer ligga i jorden till tidens slut. Den delen av mig är fruktansvärt ledsen.
Jag stod min morfar väldigt nära, han är en av de underbaraste människorna jag har träffat, kanske den underbaraste. Inte bara för att han var otroligt snäll, utan också får att han var ett orginal, kunde mycket om mycket, hade vart med om det mesta, kände otroligt många människor, var väldigt social och trevlig och ja... var världens bästa morfar helt enkelt.
Den 22 mars var en av de värsta dagarna i mitt liv. Något som inte kunde, inte fick hända hände. Men anledningen till att den 22 mars bara var en av de värsta dagarna i mitt liv är för att dagarna innan, då jag såg honom plågas och då jag levde med vetskapen om att han inte skulle leva många dagar till, var värre. För även om han dog den 22 mars hade han inte levt under flera dagar, och samtidigt som han dog slapp han plågas mer. Man vill inte se någon man älskar plågas.
Helst av allt hade jag velat se honom leva frisk och kry i flera år till. Så som han alltid har varit, så som jag kommer att minnas honom, men som alla vet så får man sällan som man vill. Jag vet i alla fall att jag kommer bevara minnet av honom så länge jag lever, och jag vet att jag kommer berätta om honom för mina barn och barnbarn. Han var en fantastisk man min morfar, och jag vet att det är många som håller med mig.
Vila i frid Jann Björkgren 1931.01.17 - 2008.03.22
Världens bästa morfar är borta och kommer inte tillbaka. Ska jag veta helt ärlig tror jag inte på det än faktiskt. Det känns som att det inte kan vara sant, det bara går inte. Han har ju alltid funnits där, så hur kan han bara vara borta nu? En del av mig tror fortfarande att han kommer att sitta där vid köksbordet nästa gång vi åker och hälsar på. Samma del tror fortfarande att han kommer svara om jag ringer och att han går sin promenad varje dag, liksom han fortfarande äter alla sina mediciner 3-4 gånger om dagen.
Den andra delen är fullt medveten om att han är död, borta och kommer förbli så resten av mitt liv. Den delen vet att han kommer begravas den 25 april och att han från den dagen kommer ligga i jorden till tidens slut. Den delen av mig är fruktansvärt ledsen.
Jag stod min morfar väldigt nära, han är en av de underbaraste människorna jag har träffat, kanske den underbaraste. Inte bara för att han var otroligt snäll, utan också får att han var ett orginal, kunde mycket om mycket, hade vart med om det mesta, kände otroligt många människor, var väldigt social och trevlig och ja... var världens bästa morfar helt enkelt.
Den 22 mars var en av de värsta dagarna i mitt liv. Något som inte kunde, inte fick hända hände. Men anledningen till att den 22 mars bara var en av de värsta dagarna i mitt liv är för att dagarna innan, då jag såg honom plågas och då jag levde med vetskapen om att han inte skulle leva många dagar till, var värre. För även om han dog den 22 mars hade han inte levt under flera dagar, och samtidigt som han dog slapp han plågas mer. Man vill inte se någon man älskar plågas.
Helst av allt hade jag velat se honom leva frisk och kry i flera år till. Så som han alltid har varit, så som jag kommer att minnas honom, men som alla vet så får man sällan som man vill. Jag vet i alla fall att jag kommer bevara minnet av honom så länge jag lever, och jag vet att jag kommer berätta om honom för mina barn och barnbarn. Han var en fantastisk man min morfar, och jag vet att det är många som håller med mig.
Vila i frid Jann Björkgren 1931.01.17 - 2008.03.22
Kommentarer
Trackback
