Min blogg - Festligt värre, eller?
Jaha ja... det var ett tag sedan sist med skrev blogg... inte skitlänge sen men ja... det var ju inte igår. Har så mkt annat för mig att jag inte hinner med att skriva ngn blogg. Eller hinner gör jag väl... (ska inte ljuga för mkt) men jag glömmer liksom bort mig.
Iaf, igår var vi hos Malin och drack lite. Festade är nog att ta i, men trevligt var det. Oscar, Lilja och Brynet kom också förbi så då fick jag den äran att äga Oscar på Sing Star.
Sen åkte vi ut och snurrade lite i stan. Tog driven både på Donken och Max. Fast ingen var så hungrig som vi trodde... utom möjligtvis Sara. Men det var ju inget ovanligt med det.
Sen åkte vi bara runt, runt tror jag och efter ett tag hämtade vi upp ngn... jag tror hon hette Ida. Det verkade vara en trevlig tjej, men det är jag inte förvånad över heller.
Sen tyckte iaf Lars att det var dags för oss att åka hem, även om inte jag tyckte det.
Och sen somnade jag.
Och nu är den här bloggen slut, för jag måste göra mig i ordning.
Hej hopp!
Iaf, igår var vi hos Malin och drack lite. Festade är nog att ta i, men trevligt var det. Oscar, Lilja och Brynet kom också förbi så då fick jag den äran att äga Oscar på Sing Star.
Sen åkte vi ut och snurrade lite i stan. Tog driven både på Donken och Max. Fast ingen var så hungrig som vi trodde... utom möjligtvis Sara. Men det var ju inget ovanligt med det.
Sen åkte vi bara runt, runt tror jag och efter ett tag hämtade vi upp ngn... jag tror hon hette Ida. Det verkade vara en trevlig tjej, men det är jag inte förvånad över heller.
Sen tyckte iaf Lars att det var dags för oss att åka hem, även om inte jag tyckte det.
Och sen somnade jag.
Och nu är den här bloggen slut, för jag måste göra mig i ordning.
Hej hopp!
Min blogg - Den kan vara kort... faktiskt
Hmm... jag vet precis vad jag skulle vilja skriva. Men jag tror inte det är så uppskattat att hänga ut folk på internet som dessutom inte har gjort ngt (i andras ögon).
Idag har jag iaf en känsla i magen. Det är en hat/varför-gjorde-jag-inte-så-känsla. Det är en jävligt jobbig kännsla som jag helst hade velat slippa... synd att man inte kan spola tillbaka tiden.
Annars ska jag och mina vänner plugga idag. Historian måste hetsgöras, inte bra. Är det ngn som kan allt om "Sverige under första världskriget" så är denne varmt välkommen att kontakta mig eller Malin snarast möjligt.
Näe... jag vet inte om jag känner för att skriva något mer just idag. Det är ändå bara den där magkänslan som vill ut så...
Skit på er, hej.
Idag har jag iaf en känsla i magen. Det är en hat/varför-gjorde-jag-inte-så-känsla. Det är en jävligt jobbig kännsla som jag helst hade velat slippa... synd att man inte kan spola tillbaka tiden.
Annars ska jag och mina vänner plugga idag. Historian måste hetsgöras, inte bra. Är det ngn som kan allt om "Sverige under första världskriget" så är denne varmt välkommen att kontakta mig eller Malin snarast möjligt.
Näe... jag vet inte om jag känner för att skriva något mer just idag. Det är ändå bara den där magkänslan som vill ut så...
Skit på er, hej.
Min blogg - Med början och slut
Åh gud... jag vet inte om jag orkar skriva ngt egentligen. Men det känns som att om man har en blogg (vilket jag har) så ska man tamejfan skriva i det också. Så nu ska jag sitta och plåga mig i mågra minuter bara för detta faktum att jag har en blogg.
Problemet när man inte vill skriva är att man inte heller kommer på ngt att skriva om. Det är lite surt, för hade jag bara ett eller några ämnen att skriva om så skulle ju detta vara över inom en väldigt snar framtid. Tyvärr kan allt inte alltid vara som man vill att det ska vara.
Jag kan ju iofs berätta (och rekomendera) att jag har börjat lyssna på det eminenta bandet Nirvana. Jättebra. Synd bara att Kurt Cobain skulle ta livet av sig. Även att han gjorde det på min födelsedag... det tycker jag va ett väldigt dåligt val av dag. Men men... jag antar att de dåliga sakerna liksom inte bara kan stanna upp för att jag fyller år.
Men aa... som sagt så hade jag inte så mkt att skriva idag. Eller jag kan ju iofs skriva att jag ska på kalas imorrn... bror fyller år idag och mamma imorrn... jag är pank och har inte köpt några presenter... det är inte bra. Vet inte hur jag ska lösa detta. Måste nog springa ner på stan och kolla om jag hittar ngt. Blommor kan man kanske köpa iaf.
Nu ska jag iaf lägga ner skrivandet. För nu har jag verkligen inget mer att skriva. På riktigt. Eller ja... jag kanske bara inte orkar och då blir det ju som det blir. Lika bra det. För hade jag vart på skrivhumör hade det väl aldrig tagit slut... kanske. Eller inte. Allt som har en början måste ju ha ett slut. Tycker jag... så även min blogg.
Så go natt.
Problemet när man inte vill skriva är att man inte heller kommer på ngt att skriva om. Det är lite surt, för hade jag bara ett eller några ämnen att skriva om så skulle ju detta vara över inom en väldigt snar framtid. Tyvärr kan allt inte alltid vara som man vill att det ska vara.
Jag kan ju iofs berätta (och rekomendera) att jag har börjat lyssna på det eminenta bandet Nirvana. Jättebra. Synd bara att Kurt Cobain skulle ta livet av sig. Även att han gjorde det på min födelsedag... det tycker jag va ett väldigt dåligt val av dag. Men men... jag antar att de dåliga sakerna liksom inte bara kan stanna upp för att jag fyller år.
Men aa... som sagt så hade jag inte så mkt att skriva idag. Eller jag kan ju iofs skriva att jag ska på kalas imorrn... bror fyller år idag och mamma imorrn... jag är pank och har inte köpt några presenter... det är inte bra. Vet inte hur jag ska lösa detta. Måste nog springa ner på stan och kolla om jag hittar ngt. Blommor kan man kanske köpa iaf.
Nu ska jag iaf lägga ner skrivandet. För nu har jag verkligen inget mer att skriva. På riktigt. Eller ja... jag kanske bara inte orkar och då blir det ju som det blir. Lika bra det. För hade jag vart på skrivhumör hade det väl aldrig tagit slut... kanske. Eller inte. Allt som har en början måste ju ha ett slut. Tycker jag... så även min blogg.
Så go natt.
Min blogg - Där tiden stannar upp ibland
Jag blir så förbannat less! Igår kunde jag inte öppna käften utan att hosta, ont i huvet fick jag av det också. Av att hosta alltså inte öppna käften... eller... indirekt var det ju av att öppna käften iofs... men men. Grejen är den att jag alltid sjunger. Gick det då tro? Nej, i helvete heller. Och även om det hade gått utan att jag hade hostat så lät det förjävligt. Hes som ett as. Jag börjar bli less på att vara sjuk. Fel att jag kunde fått fortsätta som förut? Jag är aldrig sjuk, och efter det här tänker jag aldrig vara sjuk igen. Så det så. Det är så jävla värdelöst. Förstår mig inte på folk som tycker det är roligare att vara själv i sängen än att gå till skolan. Inte för att jag har vart hemma från skolan ngt än. Så dålig kommer jag aldrig bli. Jag vägrar.
Annars fick jag veta ngt som jag inte ville veta i helgen. Egentligen vet jag inte varför jag inte vill veta det... och egentligen visste jag det redan. Men det blir alltid läskigare när man får höra det. Jag börjar fundera på om jag inte är helt rätt i huvet på riktigt. Fast jag tror inte det. Mitt huvud funkar nog ganska bra... oftast... det duger iaf.
Och snart fyller lilla Moa ett år! Det är lite vemodigt det där med att ungar växer upp märker jag nu (för alla som inte vet, det är inte min unge utan min brors). Men man vill ju liksom se hur de bli, vad de blir för personer, hur de kommer se ut, vad de kommer tycka om saker och ting. Men samtidigt vill man att de alltid ska vara så där små och gulliga. Men men... det är som det är. Ett år fyller hon vare sig jag vill det eller inte. Så det är väl bara fira som fasiken då!
Näe... nu kommer jag inte på ngt mer att skriva. Min igensnorade hjärna blockerar alla tankar så ni får klara er med detta.
Hej
Annars fick jag veta ngt som jag inte ville veta i helgen. Egentligen vet jag inte varför jag inte vill veta det... och egentligen visste jag det redan. Men det blir alltid läskigare när man får höra det. Jag börjar fundera på om jag inte är helt rätt i huvet på riktigt. Fast jag tror inte det. Mitt huvud funkar nog ganska bra... oftast... det duger iaf.
Och snart fyller lilla Moa ett år! Det är lite vemodigt det där med att ungar växer upp märker jag nu (för alla som inte vet, det är inte min unge utan min brors). Men man vill ju liksom se hur de bli, vad de blir för personer, hur de kommer se ut, vad de kommer tycka om saker och ting. Men samtidigt vill man att de alltid ska vara så där små och gulliga. Men men... det är som det är. Ett år fyller hon vare sig jag vill det eller inte. Så det är väl bara fira som fasiken då!
Näe... nu kommer jag inte på ngt mer att skriva. Min igensnorade hjärna blockerar alla tankar så ni får klara er med detta.
Hej
Min blogg - Där sjukdom ej går att finna
Sitter här på Malins säng. Visste inte vad jag skulle göra. Hon är och rider. Men jag fick denna briljanta idé; uppdatera bloggen! Jag måste ju säga att jag är mäkta stolt över den idén, det är inte många som kommer på så bra idéer som jag gör. Jag tycker lite synd om dem. Men alla kan ju inte vara som mig, det hade ju sätt ut det!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om bara. Jag är lite sjuk nämligen, ont i halsen och snorig. Jag måste säga att jag är förvånad över att sjukdomen har hållt i sig så länge. Man skulle kunna säga att detta är första gången jag är sjuk på flera, flera år! Jag är aldrig sjuk i vanliga fall. Men det känns bra att veta att man är mänsklig. För hade jag vart en superhjälte och min superhjälteförmåga var att jag inte blev sjuk... då hade jag blivit lite besviken faktiskt. Men nu blev jag sjuk och då kan jag alltså inte vara ngn superhjälte iaf.
Annars har det väl inte hänt så mkt jävulskap i min närhet, lite läxor, lite oklarheter, lite fysik, lite jobbigt... Ja, allt som tyder på att man har en någorlunda normalt liv har hänt, men inte så mkt mer.
Och nu vet jag inte vad jag ska skriva igen. Det är inte lätt när det är svårt, som ngt snille har sagt för ett tag sedan.Och det är ju sant, men också jävligt uppenbart. Nästan så uppenbart att man inte behöver säga det. Men det är ju en ganska rolig mening så den får vara med ändå.
Apropå min sjukdom... jag hoppas jag är frisk imorrn, för då är det fredag och med det fest och krogen, men också första vaganttävlingen som jag måste vara med på så att vi får så mkt poäng som möjligt. (Om hela klassen är med för man 100 poäng.) Jaja, det löser sig, bara att härda. Fast jag gillar inte det är order härda... tycker det är för använt. Så jag ska inte härda, men jag ska vara med ändå.
Jaja, nu tror jag inte att det är så mkt mer att tillägga. Kan ju skriva det imorrn isf om det är viktigt. Lika bra det... för de tär väl dags att göra sig i ordning och gå (=åka bil) till skolan.
Ha det så bra ni vill, för mig kvittar det!
Hej
Min blogg - Att vara eller inte vara
Ännu en måndag håller på att passera i våra liv. Det känns bra, tycker jag iaf... för jag vill veta vad som händer imorrn och i övermorrn och nästa vecka och nästa månad och nästa år och...! Ja... ni förstår poängen.
Jag tycker det är jättespännande med framtiden. Sakta med säkert så överrumplar tiden oss med alla möjliga (och kanske, ibland, för vissa, omöjliga) saker. Bra saker och dåliga, man blir stundom glad och stundom ledsen. Det är det som är själva tjusningen med det hela. Man vet inte vad som kommer hända. Vi planerar och planerar, men det är ändå väldigt sällan att det blir som vi har planerat det. Vi får ändra lite här och justera lite där innan det blir som det blir. Och inte ens efter justeringarna så blir det som vi tror och vill alltid. Det är så mkt som spelar in liksom, väder och vind, död och sjukdom, djur och personer... man vet aldrig vad det är som kommer ställa till det.
Men alltså... de där som tar livet av sig (må dem vila i frid) jag förstår bara inte... hur kan livet bli så ointressant, sorgligt, deprimerande, tråkigt eller vad det nu blir... men hur kan det bli det så mkt att man inte vill vara en del av det längre? Jag tror att ger man sig bara fan på att komma ur depretionen så klarar man det. Nu ska jag väl i och för sig inte säga för mkt då jag aldrig har vart riktigt så deprimerad att jag har velat tagit livet av mig på allvar, men det känns som att bara man får rätt hjälp så går det mesta att lösa. För när folk tar livet av sig så lämnar de ju så många ledsna släktingar och vänner efter sig. Det är hemskt... jag vet.
Men men... till ngt roligare. Jag har fått tillbaka min dator i ett fungerade skick idag! Och jag är så lycklig. Jag behöver inte längre trycka ner tangenterna, all min musik är kvar... fast inga bilder... men i och med att alla bilder försvann så är det väldigt mkt plats nu på datorn och den är väldigt mkt snabbare. Det är bra. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag saknar bilderna så fruktansvärt mkt, tror de flesta finns på andra datorer också. Men men, jag är iaf väldigt nöjd för stunden. (Det hade i och för sig vart lite bättre om jag inte haft huvudvärk och ont i halsen, men inte ens sveriges friskaste människa är frisk 100% av sitt liv.)
Jaa... jag vet inte om jag har ngt mer att skriva nu faktiskt. Hade ju vart poppigt att avsluta den här bloggen på ngt fiffigt sätt, men jag får väl ta det ngn annan gång.
Hej och på återseende.
Jag tycker det är jättespännande med framtiden. Sakta med säkert så överrumplar tiden oss med alla möjliga (och kanske, ibland, för vissa, omöjliga) saker. Bra saker och dåliga, man blir stundom glad och stundom ledsen. Det är det som är själva tjusningen med det hela. Man vet inte vad som kommer hända. Vi planerar och planerar, men det är ändå väldigt sällan att det blir som vi har planerat det. Vi får ändra lite här och justera lite där innan det blir som det blir. Och inte ens efter justeringarna så blir det som vi tror och vill alltid. Det är så mkt som spelar in liksom, väder och vind, död och sjukdom, djur och personer... man vet aldrig vad det är som kommer ställa till det.
Men alltså... de där som tar livet av sig (må dem vila i frid) jag förstår bara inte... hur kan livet bli så ointressant, sorgligt, deprimerande, tråkigt eller vad det nu blir... men hur kan det bli det så mkt att man inte vill vara en del av det längre? Jag tror att ger man sig bara fan på att komma ur depretionen så klarar man det. Nu ska jag väl i och för sig inte säga för mkt då jag aldrig har vart riktigt så deprimerad att jag har velat tagit livet av mig på allvar, men det känns som att bara man får rätt hjälp så går det mesta att lösa. För när folk tar livet av sig så lämnar de ju så många ledsna släktingar och vänner efter sig. Det är hemskt... jag vet.
Men men... till ngt roligare. Jag har fått tillbaka min dator i ett fungerade skick idag! Och jag är så lycklig. Jag behöver inte längre trycka ner tangenterna, all min musik är kvar... fast inga bilder... men i och med att alla bilder försvann så är det väldigt mkt plats nu på datorn och den är väldigt mkt snabbare. Det är bra. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag saknar bilderna så fruktansvärt mkt, tror de flesta finns på andra datorer också. Men men, jag är iaf väldigt nöjd för stunden. (Det hade i och för sig vart lite bättre om jag inte haft huvudvärk och ont i halsen, men inte ens sveriges friskaste människa är frisk 100% av sitt liv.)
Jaa... jag vet inte om jag har ngt mer att skriva nu faktiskt. Hade ju vart poppigt att avsluta den här bloggen på ngt fiffigt sätt, men jag får väl ta det ngn annan gång.
Hej och på återseende.
Min blogg - Påhittad historia om sanningen
Vad gör man? När allt blir fel och inget stämmer men det känns ganska bra ändå... Tycker det är en ganska bra fråga. Inte för att ni vet vad det är som är fel och inte stämmer... inte lär ni få veta det heller... men det är ju bra att det är bra ändå tycker jag. Men det blir oftast bra när man gör det bästa av situationen, det försöker jag alltid göra, annars blir det så jävla tråkigt och deprimerande, sånt orkar jag inte med.
Iaf... när det är bra men ändå inte stämmer... det är hårt. Livet är sånt, det är inte, ska inte, vara lätt att leva. Hade det vart lätt att leva hade det varit så tråkigt. Att cykla i nerförsbacke är skönt men i längden varken givande eller kul. Det är alltid roligare att jaga sånt man inte vet om man kan fånga. Men det är hårt om man verkligen vill ha det men inte lyckas fånga det.
Ngn kanske vet vad jag snackar om, ngn kanske kan räkna ut det. Hårt är det iaf, och jag vet att jag inte är den enda som har fått erfara det.
Fan va deppigt det vart i bloggen. Så här kan vi inte ha det! Roligt ska det vara! Lite seriöst och lite skoj, brukar vara en bra kombination. Seriöst på skoj liksom. Tror det är typ så jag brukar skriva, hoppas det är så iaf, annars känner jag mig lite trist.
På måndag får jag iaf tillbaka min dator hoppas jag! Jiho!! Det har vart en långt sommarlov utan den... inte för att jag inte har haft tillgång till en dator, men för att all min musik och alla mina bilder fanns på bärbara (dvs den jag ska få tillbaka på måndag) och på sen stationära (den jag alltså har haft tillgång till) så måste man trycka ner tangenterna! Så jävla jobbigt! Förstår inte hur jag har överlevt... men här sitter jag och skriver som en galning på den stationära, och kämpar jag kämpar med tangenterna som måste tryckas ner... livet är som sagt inte lätt utan jävligt hårt...
Till på torsdag måste jag även ha bestämt min för vad jag ska jobba med som projekt och med vem eller vilka... jag har inte den bekaste aning om vad i hela jävla världen jag vill jobba med... vi fick ett förslag om att starta ett litet företag, men vi vet inte än om vi överhuvudtaget får göra det för vi har inte läst kursen småföretagande eller företagande eller va fan de hette. Men jag tror inte det behövs eg... slår vi bara våra kloka huvuden ihop (ja, vi är kloka) så klarar vi nog det mesta. Jag tror att om vi startar ett företag så kommer de bli en succé! (Det gäller att tro på sig själv, annars kommer man ingenstans i livet.)
Nästa fredag är det även den första vaganttävllingen... ganska onödigt egentligen då vi ju vet att våran klass kommer att vinna. Vi har gett oss fan på det och accepterar inget annat än en förstaplats och att få gå ut på trappen först. Det är förövrigt brännboll vi ska uttöva, vilket vi ju äger skiten ur alla på! Och eftersom man dessutom för poäng för massa andra saker, och inte bara för om man vinner eller inte, så kommer vi ju göra de sakerna med. Jag ska tvinga alla att göra de sakerna, om de inte vill så att säga.
Jaja... För övrigt har jag vart på bio ikväll med Malin, Per och Olof. Vi såg Rush Hour 3. Det va bra. Jag gillar den där kinesen... Jackie Blablabla... eller vad han heter. Han är rolig. Säger massa saker fast han inte vet vad de betyder... men han säger dem liksom ändå. Haha! Ja, det är en jävla kille det där... alla stunt gör han själv också har jag hört. Coolt.
Men nu vet jag inte om jag har så mkt mer att berätta eller hitta på. Klockan börjar ju bli mkt, och det kommer ju en dag i morgon också. Då ska jag för övrigt bada och klippa hunden, det är drygt, men hon blir fin.
Jaja, god natt alla jävla underbara varelser... och ni andra också.
Iaf... när det är bra men ändå inte stämmer... det är hårt. Livet är sånt, det är inte, ska inte, vara lätt att leva. Hade det vart lätt att leva hade det varit så tråkigt. Att cykla i nerförsbacke är skönt men i längden varken givande eller kul. Det är alltid roligare att jaga sånt man inte vet om man kan fånga. Men det är hårt om man verkligen vill ha det men inte lyckas fånga det.
Ngn kanske vet vad jag snackar om, ngn kanske kan räkna ut det. Hårt är det iaf, och jag vet att jag inte är den enda som har fått erfara det.
Fan va deppigt det vart i bloggen. Så här kan vi inte ha det! Roligt ska det vara! Lite seriöst och lite skoj, brukar vara en bra kombination. Seriöst på skoj liksom. Tror det är typ så jag brukar skriva, hoppas det är så iaf, annars känner jag mig lite trist.
På måndag får jag iaf tillbaka min dator hoppas jag! Jiho!! Det har vart en långt sommarlov utan den... inte för att jag inte har haft tillgång till en dator, men för att all min musik och alla mina bilder fanns på bärbara (dvs den jag ska få tillbaka på måndag) och på sen stationära (den jag alltså har haft tillgång till) så måste man trycka ner tangenterna! Så jävla jobbigt! Förstår inte hur jag har överlevt... men här sitter jag och skriver som en galning på den stationära, och kämpar jag kämpar med tangenterna som måste tryckas ner... livet är som sagt inte lätt utan jävligt hårt...
Till på torsdag måste jag även ha bestämt min för vad jag ska jobba med som projekt och med vem eller vilka... jag har inte den bekaste aning om vad i hela jävla världen jag vill jobba med... vi fick ett förslag om att starta ett litet företag, men vi vet inte än om vi överhuvudtaget får göra det för vi har inte läst kursen småföretagande eller företagande eller va fan de hette. Men jag tror inte det behövs eg... slår vi bara våra kloka huvuden ihop (ja, vi är kloka) så klarar vi nog det mesta. Jag tror att om vi startar ett företag så kommer de bli en succé! (Det gäller att tro på sig själv, annars kommer man ingenstans i livet.)
Nästa fredag är det även den första vaganttävllingen... ganska onödigt egentligen då vi ju vet att våran klass kommer att vinna. Vi har gett oss fan på det och accepterar inget annat än en förstaplats och att få gå ut på trappen först. Det är förövrigt brännboll vi ska uttöva, vilket vi ju äger skiten ur alla på! Och eftersom man dessutom för poäng för massa andra saker, och inte bara för om man vinner eller inte, så kommer vi ju göra de sakerna med. Jag ska tvinga alla att göra de sakerna, om de inte vill så att säga.
Jaja... För övrigt har jag vart på bio ikväll med Malin, Per och Olof. Vi såg Rush Hour 3. Det va bra. Jag gillar den där kinesen... Jackie Blablabla... eller vad han heter. Han är rolig. Säger massa saker fast han inte vet vad de betyder... men han säger dem liksom ändå. Haha! Ja, det är en jävla kille det där... alla stunt gör han själv också har jag hört. Coolt.
Men nu vet jag inte om jag har så mkt mer att berätta eller hitta på. Klockan börjar ju bli mkt, och det kommer ju en dag i morgon också. Då ska jag för övrigt bada och klippa hunden, det är drygt, men hon blir fin.
Jaja, god natt alla jävla underbara varelser... och ni andra också.
Min blogg - Där orden bildar meningar
Efter mitt abrupta slut på bloggen igår så tänkte jag att jag ska nog fylla på lite idag. Eller fylla på och fylla på... liksom bara skriva egentligen, men aa... hoppas ni förstår... eller... det spelar ingen roll om ni förstår faktiskt.
Iaf... som jag skrev igår så har jag nu kommit hem från Bulgarien.
Har gått i skolan två dagar nu, det känns riktigt bra. Jag och Malin har fått värsta najsa schemat, det är nästan så det är synd om oss. Sovmorgon fyra dagar i veckan och som det ser ut nu (tror det har blivigt ngn ändring) så slutar vi bara efter tre en gång i veckan. Jag kan inte påstå att jag är besviken. har dessutom matte bara två gånger i veckan... då är det dock dubbeltimmar... men ändå.
Ja, jag tänkte att nu ska jag berätta lite om Bulgarien, men jag tror inte jag orkar. Ni som känner mig får nog höra allt tids nog och ni som inte känner mig får leva med det faktum att jag hade bra jävla mkt roligare än ni hade den veckan. Tror det räcker.
Jag skulle i och för sig kunna berätta vad Happy Hour är för ngt. För om man ska tro bulgariena så är det ingen som vet vad det är, förutom dem då. Det kan vara bra att veta vad det är för ngt om man ska åka ner dit, inte för att man inte kommer få reda på det så fort man sätter foten utanför dörren, men det är ju alltid bra att vara påläst. Iaf Happy Hour - Buy one get one for free! (Detta gäller oftast bara för drinkar.)
Ja, det var väl inte så tokigt det inte? Känns bra att veta va? Annars kan jag verkligen rekomendera att åka till Bulgarien. Väldigt trevligt land. Och om ni har hört eller läst (tex i min blogg) om alla hemskheter som kan hända där så vill jag bara påpeka att det var inte så hemskt och hemska saker kan faktiskt hända hemma i Sverige med.
Nu vet jag inte om jag har så mkt mer att skriva. Kanske skriver lite mer imorrn, eller i övermorrn... det är sånt man inte vet... jag kanske rent utav skriver lite mer senare ikväll... men det tvivlar jag på. Apropå tvivel, jag tror jag ska lyssna på den låten nu.
Hejs
(Upptäckte nu, lite i efterhand, att jag visst aldrig lyckades publicera gårdagens inlägg... men det får ni leva med.)
Iaf... som jag skrev igår så har jag nu kommit hem från Bulgarien.
Har gått i skolan två dagar nu, det känns riktigt bra. Jag och Malin har fått värsta najsa schemat, det är nästan så det är synd om oss. Sovmorgon fyra dagar i veckan och som det ser ut nu (tror det har blivigt ngn ändring) så slutar vi bara efter tre en gång i veckan. Jag kan inte påstå att jag är besviken. har dessutom matte bara två gånger i veckan... då är det dock dubbeltimmar... men ändå.
Ja, jag tänkte att nu ska jag berätta lite om Bulgarien, men jag tror inte jag orkar. Ni som känner mig får nog höra allt tids nog och ni som inte känner mig får leva med det faktum att jag hade bra jävla mkt roligare än ni hade den veckan. Tror det räcker.
Jag skulle i och för sig kunna berätta vad Happy Hour är för ngt. För om man ska tro bulgariena så är det ingen som vet vad det är, förutom dem då. Det kan vara bra att veta vad det är för ngt om man ska åka ner dit, inte för att man inte kommer få reda på det så fort man sätter foten utanför dörren, men det är ju alltid bra att vara påläst. Iaf Happy Hour - Buy one get one for free! (Detta gäller oftast bara för drinkar.)
Ja, det var väl inte så tokigt det inte? Känns bra att veta va? Annars kan jag verkligen rekomendera att åka till Bulgarien. Väldigt trevligt land. Och om ni har hört eller läst (tex i min blogg) om alla hemskheter som kan hända där så vill jag bara påpeka att det var inte så hemskt och hemska saker kan faktiskt hända hemma i Sverige med.
Nu vet jag inte om jag har så mkt mer att skriva. Kanske skriver lite mer imorrn, eller i övermorrn... det är sånt man inte vet... jag kanske rent utav skriver lite mer senare ikväll... men det tvivlar jag på. Apropå tvivel, jag tror jag ska lyssna på den låten nu.
Hejs
(Upptäckte nu, lite i efterhand, att jag visst aldrig lyckades publicera gårdagens inlägg... men det får ni leva med.)
