Camilla

Det är lite märkligt det där med relationer. Man har kompisar som man glider ifrån, man har kompisar som blir närmare och jag hade i alla fall en kompis som blev min pojkvän. Men vi tar det från början.

När jag flyttade upp till Sundsvall blev Malin min första bästa kompis. Jag kommer ihåg sommaren mellan sexan och sjuan när vi var med varandra i princip varenda dag. Det är en av de bästa somrarna i mitt liv, jag hade jätteroligt med dig och alla blev livrädda när vi hade lämnat mobilerna hemma för att gå ner och bada mitt i natten, vi ville ju inte att de skulle bli blöta.

Jag kommer också ihåg när vi skulle på fest på går'n och att vi gick till din pappas lägenhet när vi upptäckte att det inte var något drag på festen, somnade i hans säng och lyckades att inte höra väckarklockan. Var det vid två eller tre vi vaknade och hade runt en miljon missade samtal? Jag kommer inte ihåg, men om jag påminner mamma om den händelsen så tror jag att hon fortfarande inte tror på att vi sov hos din pappa.

Jag har många fina minnen med dig Malin, och även om vi mer eller mindre bara är bekanta med varandra nu för tiden så är det minnen jag fortfarande håller kära och det är verkligen inget jag kommer glömma i första taget.

Vad hände sedan då? Jag, eller vi, började gymnasiet. Där träffade vi Sara, som jag tyckte om på en gång, men som det tog lite längre tid för dig att komma underfund med. Sedan vi, eller jag, träffade Sara har väl i princip ingenting varit lugnt längre. Tjejbråk, fester, strulat med killar, haft korta förhållanden, jag har glidit isär med vänner och blivit vänner igen, jag har glidit isär med dig men hoppas att vi är på väg till något bättre nu. Jag tror inte att det egentligen har varit en lugn stund alls sedan jag träffade dig, det har alltid stormat någonstans, för några, på något sätt, men jag tror att jag gillar det. Ett lugnt förhållande är ett tråkigt förhållande, man måste ha de där faktorerna som gör det lite spännande. Huvudsaken är att man vet vart man har folk, och jag är ganska säker på vart jag har dig; du finns där no matter what, det känns skönt, och jag hoppas att du vet innerst inne vet att jag finns här för dig vad som än händer också.

Många fina minnen har jag med dig också. Som när jag, Oscar och Lilja skulle kidnappa dig mitt i natten på motorcyklarna när du sov hos Sven och Lotta. Jag höll på att skratta ihjäl mig när din mamma kom ut och skällde ut oss. Jag såg situationen som ovanifrån och tänkte att det måste vara jättekul för Gud att titta på, och då började jag skratta jag med. Efter det trodde jag inte att sina föräldrar skulle tycka om mig längre, men jag är fortfarande polare med dem!

I gymnasiet träffade jag också Olof, som i början var en väldigt blyg kille men som jag på något vis ändå tyckte om. De flesta tyckte han var ganska konstig och hade väldigt udda humor, men det visade sig att det var samma humor som jag har. Vi har också glidit fram och tillbaka från varandra en tid, men sedan vi slutade gymnasiet har det fallit sig så att han nu är en av mina bästa vänner. Delvis säkert på grund av klättringen men delvis också för att det bara är så.

En annan kille som också visade sig bli en av mina bästa vänner var Christian. I början av ettan blev vi tillsammans och hade under några månader ett ganska konstigt förhållande, tror jag. Efter att det tagit slut pratade vi nästan inte med varandra på något år för att i trean, när båda började klättra, bli väldigt bra vänner igen. Jag har alltid tyckt att vi har gått väldigt bra ihop, och jag har alltid tyckt att du var en hyvens kille, så jag är väldigt glad över att jag nu kan räkna dig till en av mina bästa vänner. Det enda som är tråkigt är att du bor i Göteborg, men å andra sidan blir det 700 gånger roligare när man väl ses.

I slutet av trean blev jag också tillsammans med Sebastian, vilket faktiskt var lite förvånande för mig eftersom han alltid hade varit tillsammans med Malin (en annan Malin). Det visade sig dock ganska snart att vi passade rätt bra tillsammans, för snart har vi varit ihop i nio månader, och jag har i alla fall inga planer på att göra slut.

Såklart träffade jag massa andra trevliga och roliga personer under gymnasiet, men jag orkar inte räkna upp alla. Det skulle bli en så förbannat lång lista.

Vad är lite ledsen över dock är att jag inte är kompis med Malin längre. Du är den person jag har känt längst i mitt liv och jag tycker att det hade vart roligt att känna dig ett tag till. Att det inte verkar blir så är inget jag skyller på någon, det är bara sådant som händer. Men jag vill att du ska veta att jag inte känner någon agg emot dig, jag önskar dig all lycka i livet och att du kommer på vad du vill göra med det (jag läser din blogg).

Annars är jag rätt nöjd över hur det är. Jag har kanske inte många vänner, men jag har de bästa.

Love you guys