Blaha
Sitter och kliar mig i huvudet för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Finns inte ens så mycket att så jag tror inte jag kommer att komma på något heller. Men man kan ju fundera ändå, se det som en sysselsättning. Camilla Björkgren - Filosof.
Har varit lite arg idag faktiskt. Eller inte så lite om jag ska vara ärlig, men jag är ju en sån som håller saker inom mig så mycket jag kan så det är inte alltid alla märker. Jag önskar att jag vore en sån som började skrika och härja så fort det var något, det måste kännas så skönt att få ut det! Det närmaste jag kommer ett utbrott är när jag är så arg att jag stänger in mig på rummet och börjar kasta mina jongleringsbollar i sängen - dels för att det inte ska höras och dels för att inget ska gå sönder. Mina utbrott är minst sagt töntiga. Men men, det är inte mycket att göra något åt.
Ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag vill skriva, men jag tror inte det är så smart att göra det egentligen, så jag skippar det. Blir nog bäst så.
Har varit lite arg idag faktiskt. Eller inte så lite om jag ska vara ärlig, men jag är ju en sån som håller saker inom mig så mycket jag kan så det är inte alltid alla märker. Jag önskar att jag vore en sån som började skrika och härja så fort det var något, det måste kännas så skönt att få ut det! Det närmaste jag kommer ett utbrott är när jag är så arg att jag stänger in mig på rummet och börjar kasta mina jongleringsbollar i sängen - dels för att det inte ska höras och dels för att inget ska gå sönder. Mina utbrott är minst sagt töntiga. Men men, det är inte mycket att göra något åt.
Ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Eller jag vet vad jag vill skriva, men jag tror inte det är så smart att göra det egentligen, så jag skippar det. Blir nog bäst så.
21
Då var det lördag igen. Nästan söndag faktiskt, och den här gången ska jag inte skriva att jag inte har gjort något under dagen - för det har jag. Till exempel har jag bakat min allra första tårta. Med egna bottnar, egen fyllning, egna bananer och egenvispad grädde. Jag hade dessvärre inte mjölkat kon själv, men det kanske blir en annan gång.
Den blev faktiskt inte helt tokig, men den hade kunnat blivit bättre. Bottnar med chokladsmak, smörkräm och bananer i fyllningen och grädde och chokladgodisar ovanpå. Det enda jag egentligen hade glömt var ljusen i tårtan, som ju ändå var min födelsedagstårta. Men jag vet inte om det är så mycket mer man vill ränka. 21 år är andå rätt mycket. De flesta djurarter lever inte så länge, speciellet inte om man ränkar med insekterna.
21 år. Det är bara sisådär nio år kvar tills man i princip förväntas vara gift, ha köpt hus och åtminstone har barn i åtanke. Nio år. Det är mindre än hälfen av den tid jag redan har levt. Det är egentligen ingen tid alls. Visst hinner man göra mycket under nio år, men innan man vet ordet av det ser man tillbaka på minnen från den svunna tiden. Faktiskt. Jag vet vad jag pratar om, jag har vart med om två nioårsperioner förut, är inne på min tredje nu. Tiden rinner iväg, sommarloven är inte långa längre. Två månader är ingenting och nio år är en piss i havet.
Jag drömde här om natten att Sebastian friade till mig. Jag fick ångest. Inte för att jag inte vill vara med honom, utan för att det är ett stort steg som jag inte är redo för än, antagligen på många år. Faktum är att jag inte vet vad jag skulle svara om han frågade nu. Jag tror jag skulle börja skaka hysteriskt av rädsla, upphetsning och adrenalin, och jag skulle inte få ut ett ord. För när jag inte vet vad jag ska säga, då säger jag oftast inget heller. Jag kände att det var en hemsk dröm, inte för själva frieriet utan för att jag sårade Sebastian genom att inte veta vad jag ville. Jag har sårat förut genom att inte veta vad jag vill, jag vet att det är hemskt.
Jag vet inte vad jag vill med livet. Man följer ett inrutat mönster och sedan blir man som alla andra. "I want to break free" som Eddie Murphy sjunger i låten med samma namn. Men samtidigt är jag inte missnöjd med min tillvaro, den är helt okej och jag känner mig absolut inte olycklig. Kanske är det en Svensson-längtan som man liksom viftar bort lite lätt med ena handen, något som alla bär inom sig men ingen bryr sig om. Jag vet inte.
Jag vet ingenting.
Den blev faktiskt inte helt tokig, men den hade kunnat blivit bättre. Bottnar med chokladsmak, smörkräm och bananer i fyllningen och grädde och chokladgodisar ovanpå. Det enda jag egentligen hade glömt var ljusen i tårtan, som ju ändå var min födelsedagstårta. Men jag vet inte om det är så mycket mer man vill ränka. 21 år är andå rätt mycket. De flesta djurarter lever inte så länge, speciellet inte om man ränkar med insekterna.
21 år. Det är bara sisådär nio år kvar tills man i princip förväntas vara gift, ha köpt hus och åtminstone har barn i åtanke. Nio år. Det är mindre än hälfen av den tid jag redan har levt. Det är egentligen ingen tid alls. Visst hinner man göra mycket under nio år, men innan man vet ordet av det ser man tillbaka på minnen från den svunna tiden. Faktiskt. Jag vet vad jag pratar om, jag har vart med om två nioårsperioner förut, är inne på min tredje nu. Tiden rinner iväg, sommarloven är inte långa längre. Två månader är ingenting och nio år är en piss i havet.
Jag drömde här om natten att Sebastian friade till mig. Jag fick ångest. Inte för att jag inte vill vara med honom, utan för att det är ett stort steg som jag inte är redo för än, antagligen på många år. Faktum är att jag inte vet vad jag skulle svara om han frågade nu. Jag tror jag skulle börja skaka hysteriskt av rädsla, upphetsning och adrenalin, och jag skulle inte få ut ett ord. För när jag inte vet vad jag ska säga, då säger jag oftast inget heller. Jag kände att det var en hemsk dröm, inte för själva frieriet utan för att jag sårade Sebastian genom att inte veta vad jag ville. Jag har sårat förut genom att inte veta vad jag vill, jag vet att det är hemskt.
Jag vet inte vad jag vill med livet. Man följer ett inrutat mönster och sedan blir man som alla andra. "I want to break free" som Eddie Murphy sjunger i låten med samma namn. Men samtidigt är jag inte missnöjd med min tillvaro, den är helt okej och jag känner mig absolut inte olycklig. Kanske är det en Svensson-längtan som man liksom viftar bort lite lätt med ena handen, något som alla bär inom sig men ingen bryr sig om. Jag vet inte.
Jag vet ingenting.
Påsklovet i sin absoluta korthet
Jajjemen! Fredag idag igen då, inte så länge till dock...
Har faktiskt varit lite produktiv idag; hunden är badad, klippt och fräch i öronen och badrummet är städat. Så lite nöjd borde jag få vara med mig själv... Fast egentligen borde jag ha pluggat hela veckan.
Anyway, imorrn jag ska fira mig själv, och Sara, men främst mig själv eftersom ingen annan har gjort det. Det var faktiskt lite tuffare att fylla 21 än vad jag trodde att det skulle vara eftersom jag gillar kalas. Jag hade till och med planerat att göra min egna tårta (planerar fortfarande när än nu någon skulle vilja kalasa med mig), men det var ingen som hade tid på min födelsedag så det får väl bli någon annan gång.
Och påsken firades traditionsenligt hos mormor, med god mat, äggjakt, godis och ett gäng tanter som klagar på att de har ätit så mycket och att de kommer bli tjocka och sånt. Mycket bantningssnack i den här familjen, lite tröttsamt att lyssna på, men men.
Och sen har ju Olof varit på besök med sin flickvän, mycket trevligt då jag inte sett honom sen julen. Lite besviken är jag dock över att han inte kom ihåg min födelsedag, dåligt.
Borde träna mer också. Utesäsongen är ju här snart och jag är i skitdålig form. Känns så opepp när hallen är så liten och ingen bygger nya leder och Olof inte är här och bygger leder med mig och allt är tråk. Men jag antar att det är sånna svackor man hamnar i ibland.
Har i alla fall bestämt mig för att jag i framtiden (läs: när jag har råd) ska ta en tur med Rosa Bussarna genom USA. Kostar dock i runda slängar drygt 60 000 kr ink. fickpengar. Men jag antar att den dagen kommer förr eller senare, jag är ju fett duktig på att spara pengar i alla fall.
Hur som helst vet jag inte om jag har så mycket mer att berätta. Det händer liksom inte så mycket tycker jag. Men ha det.
Bye
Har faktiskt varit lite produktiv idag; hunden är badad, klippt och fräch i öronen och badrummet är städat. Så lite nöjd borde jag få vara med mig själv... Fast egentligen borde jag ha pluggat hela veckan.
Anyway, imorrn jag ska fira mig själv, och Sara, men främst mig själv eftersom ingen annan har gjort det. Det var faktiskt lite tuffare att fylla 21 än vad jag trodde att det skulle vara eftersom jag gillar kalas. Jag hade till och med planerat att göra min egna tårta (planerar fortfarande när än nu någon skulle vilja kalasa med mig), men det var ingen som hade tid på min födelsedag så det får väl bli någon annan gång.
Och påsken firades traditionsenligt hos mormor, med god mat, äggjakt, godis och ett gäng tanter som klagar på att de har ätit så mycket och att de kommer bli tjocka och sånt. Mycket bantningssnack i den här familjen, lite tröttsamt att lyssna på, men men.
Och sen har ju Olof varit på besök med sin flickvän, mycket trevligt då jag inte sett honom sen julen. Lite besviken är jag dock över att han inte kom ihåg min födelsedag, dåligt.
Borde träna mer också. Utesäsongen är ju här snart och jag är i skitdålig form. Känns så opepp när hallen är så liten och ingen bygger nya leder och Olof inte är här och bygger leder med mig och allt är tråk. Men jag antar att det är sånna svackor man hamnar i ibland.
Har i alla fall bestämt mig för att jag i framtiden (läs: när jag har råd) ska ta en tur med Rosa Bussarna genom USA. Kostar dock i runda slängar drygt 60 000 kr ink. fickpengar. Men jag antar att den dagen kommer förr eller senare, jag är ju fett duktig på att spara pengar i alla fall.
Hur som helst vet jag inte om jag har så mycket mer att berätta. Det händer liksom inte så mycket tycker jag. Men ha det.
Bye
