Moas födelsedag!

Idag har jag vart på kalas. Det var Moa som fyllde 2 år! Fattar inte att hon har funnits i två år, det är ju helt otroligt, känns som att det var typ en månad sedan hon föddes, men så är det inte, utan det var alltså två år sedan. Jag känner mig gammal nu...

Idag... fast tidigare, så har jag också vart på föreläsning. Det var den sista innan tentan. Inte bra, inte bra. Men det är som det är och det blir som det blir. Coolt.

Efter föreläsningen så träffade jag Sara på stan. Det var trevligt. Vi fikade och pratade jättelänge och sen åkte vi hem. När jag kom hem pluggade jag och det är det jag ska göra när jag har skrivit klart det här inlägget också...

Min föreläsare sa någort väldigt uppmuntrande idag... inte! Han sa att om vi kunde alla instuderingsfrågor skulle vi klara tentan utan problem, so far all good, men sedan sa han att om vi ville ha ett A eller B så skulle vi behöva plugga in ALL litteratur... jävligt uppmuntrande... inte.

Men men... nu ska jag typ pussa på Sebbe och sen börja plugga.

Ha det.

(Y)

Jesus freaks out in the streets handing tickets out for God.

Så sjöng Elton John för mig alldeles nyss. Jag tycker han är lysande. En jävligt bra musiker, bra sångare och ja... han är säkert en bra homosexuell också. Men det vet jag inget om.

Idag ska jag plugga. Men det är tungt. Fast egentligen är det bara tungt att börja, när man väl kommit igång brukar det rulla på rätt bra. Och det är ju tur det, tur att man har 123 i IQ. Mohahaha! Mamma och Carro har tagit det testet de med nu, samma som jag fick 123 på alltså och de fick "bara" 118 (Carro) och 119 (mamma). I am the smartest in the family! HAhaha! Deras IQ är "bara" "över normal" min är "hög". Jag är SÅ nöjd. Hahaha! Fast egentligen, hur stor skillnad är det mellan ett IQ, hur stor skillnad gör liksom den där IQ:n som skiljer mamma och Carro åt? Det är ju inte direkt som richterskalan.

Men det är i alla fall bara 6,7% av befolkningen som har "hög" IQ... as me.

Jaja, nu får det fan vara nog med denna "I'm soooo much better than you-text". Kan ju i stället berätta att jag och Olof har byggt en ny led som är väldigt fin. Den är byggd med gråa grepp, rätt tunga (speciellt de högre upp, doh), den är ganska lång, går först tre grepp i sidled vilket inte är så vanligt i våran boulder-hall. Det är bra friktion på greppen vilket gör att man inte vill missa movet, för gör man det skalar man av fingersvtrycken (testade igår... ofrivilligt). Ja... sedan vet jag inte om det finns så mycket mer att säga om den leden, förutom att det nog är en 5c+ - 6a- ungefär, rätt tung men väldigt fin!

Men nu kom jag på en brilljant idé som jag skäms över att jag inte har kommit på tidigare. Som alla som känner mig nog vet så är å-tangenten på min dator trasig och det är rätt knöligt att trycka ner å nu för tiden, men nu kom jag på att jag ju kan ta typ q-tangenten och sätta som å eftersom jag typ aldrig använder q, dvs aldrig utom när jag skryter om mitt IQ. Haha, så nu ska jag byta lite plats på tangenter här.

Ha det!

I just want you to know who I am

Jag kan inte hjäpa att det känns lite motigt just nu. Det händer både det ena och det andra på olika fronter och allt är väl mer eller mindre mitt eget fel antagligen. Inte för att jag direkt vet vad jag har gjort, men jag tror ingen annan skulle ta på sig skulden så... den är väl min.


Egentligen skulle jag bara vilja bryta ihop just nu. Jag orkar inte hålla på, det känns så meningslöst. Allt känns mer eller mindre meningslöst, fast jag vill inte att det ska vara det. Antar att det är därför jag förtsätter.


Men jag vet snart inte vad jag ska göra. Det verkar ju inte spela någon roll vad man säger eller gör. Det verkar inte spela någon roll vad man vill eller inte. Ingenting verkar göra någon skillnad. Inte vad jag säger och inte vad ni säger.


Mitt hjärta vill brista, men jag vill inte visa det för dig för att jag vet att du har det jobbigt också. Egentligen vill jag bara skrika rakt ut, massa fula ord och elaka kommentarer, men jag ska inte. Ingenting skulle bli bättre av det.


Jag vill bara att du ska komma och hålla om mig som du brukade. Finnas vid min sida i nöd och lust som alltid förut. Prata om allt och inget med mig som vi gjorde då. Göra alla dumma saker med mig som vi brukade, men jag vet inte om du vill längre.


Jag sitter här i din London-tröja och lyssnar på Iris och vill bara att du ska vara här, vill bara att du ska veta hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag vill att du ska vända dig till mig med dina problem.


Du känner mig bättre än någon annan och jag vill inte att det ska bli annorlunda. Jag vill inte att du ska glömma mig och våra storslagna planer, vi ska ju på MC-semester tillsammans när vi blir tanter... jag vill fortfarande det och jag hoppas att du vill det med.



And I don't want the world to see me
'Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am


It feels like I am dying inside



It feels like I am dying inside.


Dummare än tåget

Jag är så himla lat! Jag är så oduglig! Jag är så dum! Varför!? Varför, varför, varför har jag inte pluggat? Dumma, dumma, mig...

Men det är så tråkigt och så mycket, man bara skjuter det framför sig hela tiden, "Men jag gör det om en timme", "Jag ska bara se klart det här prigrammet.", "Men nu måste jag ju laga mat, jag gör det efter maten." Och så vidare. Det är så dumt, och imorgon kanske jag ska ut till Ringkallen och kanske, om jag vågar, testa att tradklättra. Jag tror inte jag vågar, fy fan vad läskigt! Men Olof vill, och så kanske det finns några boulder jag kan pyssla med. Eller om jag är så pass ambitiös att jag tar med mig skolböckerna och läser lite i dem eller om det inte finns någin boulder till mig och jag inte är så ambitiös att jag pluggar i skogen så kan jag ta kort på Olof och Johan. Möjligheterna är oändliga.

Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer än. Jag har söndag idag, men det är lördag. Sebbe kanske vill på bio och kolla på någon film som jag inte kommer ihåg vad den heter just nu, jag vet inte om jag är så sugen på det. Oscar och Sara vill att vi ska komma och vara sociala med dem, de ska supa lite... eller Oscar och Jeger i alla fall som jag har fattat det. Kanske Lillmalin också förresten. Jag tänker inte supa, man ska inte göra det för ofta (helst inte alls) då det ju förstör något i hjärnan... inte cellerna, men det där andra och så är det destruktivt för muskelmassan också, och som klättrare vill man ju gärna ha kvar musklerna.

Nä... nu vet jag varken in eller ut längre. Tror jag ska ta och bädda sängen nu innan det är dags att sova, för då orkar man oftast inte, därav att man vill sova...

Jäjä...

"Anyone who climbs walls is certifiably insane"

Det stämmer så väl, och jag tänker det varje gång jag kommer över bulten...


En godis med oerhört naturlig form

Nu sitter jag hos Sara. Jag borde verkligen plugga, och jag har läst ungefär en sida, men det är så tråkigt så tråkigt... Carole Pateman är inte någon av mina idoler heller... hon är också tråkig, men jag tror åtminstone att hon visste vad hon skrev om - vilket är mer än man kan säga om Robert Dahl (som ni kanske tycker att jag har börjat tjata om).

Jag var i alla fall ner till skolan idag, hade ju bestämt möte med mina gruppmedlemmar klockan 13.00. 13.45 gick jag därifrån utan att ha sett skymten av dem. Tack och bock för mig tänkte jag, ni hade ju i alla fall kunnat hiva iväg ett mail, helt omöjligt kan det väl inte vara att hitta en personen skol-email tycker jag, men det hade de inte heller gjort.

Otroligt nog förvånade jag mig själv med att faktiskt inte bli varken arg, ledsen, besviken eller något annat i den stilen. Jag ringde bara till Sara och frågade om jag fick köpa med mig lite godis och komma över och loda med henne, and as you may have noticed, så fick jag alltså det.

Kanske blev jag glad över att slippa göra något seröst arbete idag, kanske kände jag omedvetet att jag inte orkade med några samhällsfjortisar, kanske var det bara så att jag helt enkelt inte brydde mig det allra minsta. Jag vet inte och jag tror inte jag orkar analysera mer i ämnet heller.

Nu hittade Sara en godis.

Sara: Den här var fin du.
Jag: Ja, den ser ut som en vagina.

Så nu vet ni det, hennes godis ser ut som en vagina, snippa, fitta, framsjärt eller vad ni nu vill kalla det. Jag tror den är god. Eller jag vet att den är god, inte så mycket på grund av formen utan mest för att det är en god godis som jag tycker om även om den inte ser ut som en vagina.

Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Jag tror jag ska försöka läsa en sida till skriven av Carole Pateman, sen ska jag äta en godis. Kanske äter jag en godis innan och under läsningen också, men definitift efter.

Gud vad tjock jag kommer bli.

Sen tror jag att jag ska göra pannkakor. Men det kan bli fläskfilé också.

Avundsjuka

Nu ska jag snart till skolan. Vi ska sitta och jämföra Robert Dahl och Carole Pateman (se föregående inlägg). Det kommer nog bli väldigt tråkigt om det inte visar sig att mina två gruppkamrater är ena rikitga clowner... eller inte clowner, jag gillar inte clowner, men ni förstår säkert poängen.

Det är dock inte nog mer att jag ska sitta på skolan och tråka mig med jämförelser av två människor som nog inte riktigt visste vad det skrev för ngt, för samtidigt som jag gör det är Olof och Oskar ute i Bergafjärden och bouldrar. Jag är jävligt avundsjuk på det, men förhoppningsvis kan de, eller åtminstone Olof förbarma sig över mig och åka ut imorgon också.

Men ja... jag skrev detta endast för att jag gruvar mig för att gå ut i kylan med hunden. Därav har jag lite bråttom nu.

Hunden sover för övrigt på min kudde, snarkandes. Jag är avundsjuk på henne också.

Jag och Robert Dahl är numera bittra fiender

Jag är less. Politiker är inte roliga. Politisk teroi är roligt, men inte politiker. Robert Dahl kan slänga sig i väggen, för han visste nog inte själv vad han pysslade med när han skrev ner "Demokrati som procedur". En ändlös tråkig text, rekommenderas varmt till ändlöst tråkiga personer, eller personer som är lika förvirrade, eventuellt förvirrande, som Robert Dahl.

Jaja... har inte gjort mycket alls idag. Pluggat, kollat på tv, pluggt och pluggat. Tror dock inte jag har lärt mig någonting, synd. Men Carole Pateman värkar inte lite förvirrad som Robert Dalh i alla fall - det kan vi säga att jag har lärt mig.

Vet inte vad som händer ikväll heller, säkert inget. Men imorrn åker mamma till Skellefteå så då blir det kanske lite lugnt i alla fall. Brukar bli det. Inte för att det kanske inte är dikert olugnt när hon är här, men det är en mer avslappnad stämning utan henne tror jag, jag tycker det i alla fall. Inget ont om lilla mamma, men hon är som sagt en mamma och alla vet att mammor kan bli lite mycket ibland.

Men men... det är som det är och det blir som det blir. En gång när jag sa det (det är som det är och det blir som det blir) så började mamma disskutera om att det inte alls är som det är och blir som det blir. Jag förstår inte vad det är att disskutera om. Ett faktum liksom. Nuet är ju som det är, det är lite sent att ändra på nuet liksom så det ÄR ju som det ÄR och det klart det blir som det blir, hur ska det annars bli liksom? En mycket dum disskusion som det inte verkade som att mamma fattade ett skvatt av. Mycket jobbig också för den delen eftersom hon framstod som så korkad och jag vill inte att min mamma ska framstå som korkad när hon egentligen inte är det. Dumt gjort av henne, men förhoppningsvis för hon fler chanser att bevisa sitt geni.

Jaja... men nu ska jag försöka återuppta mitt läsade om olika politiska teorier. Min fiende Robert Dahl ska få förvirra mig, eller kanske bara gör mig tom, men så tom att jag upptäcker en ny dimension av tomhet att jag skulle kunna bygga en religion med den tomheten som grundpelare.

Han är inte dålig på det viset han, gamle Robert Dahl.

Skola

Jaha, sista dagen i skolan för den här veckan. Vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt med så lite föreläsningar. Det klart det är skönt att slippa traska ner till stan 3-4 km och sen hem igen bara för en lektion om dagen (om det är någon) men det hade kanske vart skönade att slippa läsa så mycket själv... vad vet jag. Eller så är det bra som det är. Vi får se hur det har gått efter tentan.

Vi ska ha vårat första grupparbete också, ett seminarium på boken Elva texter i politisk teori som är skriven av Peter Hallberg, Maria Jansson och Ulf Mörkenstam. Jag och mina gruppmedlemmar ska jämföra Robert Dahl och Carole Pateman. Kan säkert bli bra... synd bara att jag är så jävla dålig på att prata inför människor... måste träna som satan på det jag ska säga så det inte bara blir bajs, inte så bra om det bara blir bajs...

Nu tänkte jag faktiskt börja läsa täxterna de där har skrivit. Se vad det hela handlar om.

Hejs

Tillställning hos Sara 6 september

Igår var det fest, en riktigt trevlig sådan om ni frågar mig. Folk som man inte hade träffat på evigheter var där och stämningen var mycket hög ur min synvinkel.

Nej, jag var inte full, bara lagom lullig. Två sju-nollor, några klunkar grogg och lite hångel med älsklingen räcker mer än väl för att sätta mina sinnen ur balans - men som sagt inte så mycket ur balans att det hela går över styr.

Vi sjöng SingStar i alla fall. Det var länge sedan jag gjorde det och det var verkligen länge sedan alla var med på ett sådant trevligt sätt. Det var inte bara två, tre stycken som satt och sjöng - alla sjöng! Med eller utan mickar. Underbart trevligt!

Vid halv tolv eller något skulle alla på krogen, jag skulle ha följt med egentligen men det passade inte så bra. Dels tycker jag inte krogen är ett sånt roligt ställe och dels har jag fortfarande drygt 60 sidor att läsa till imorgon (av 124) i boken Från Platon till kriget mot terrorismen av Sven-Eric Liedman. Det är intressant, men det är mycket fakta att ta in på en gång och jag är fullt medveten om att det kommer bli hårt plugga fram till tentan i statsvetenskap den 3:e oktober. Men det är roligt, jag tycker det är roligt.

Lite bilder från igår också ska jag bjuda på:

    

Ha en riktigt trevlig söndag nu!

Strö salt i såren

Jag sitter och läser bloggarna jag har skrivit om, eller kanske till, morfar. Jag vet inte varför, men när jag känner mig nere gör jag nästan alltid det - strör salt i ännu inte läkta sår. Det är som att smärtan jag känner inte än tillräcklig, jag vill plåga mig mer, kanske straffa mig för att jag tycker synd om mig själv. Eller så gör jag det, utan att tänka, för att  förflytta min koncentration från mig själv till något annat. Hur det än är så börjar jag alltid gråta hejdlöst, och koncentrationen är definitivt flyttad från mig till de dagar min morfar inte får uppleva, till hur orättvist jag tycker att det är att han var tvungen att avsluta sina dagar vid 77 års ålder - i plågor.

Jag hatar att han är död, jag hatar att han inte fick träffa varken Sebastian eller Sara, jag hatar att han inte fick vara med på min student och jag hatar att han var en så bra morfar - den bästa. För hade han inte vart det hade jag kanske inte saknat honom lika mycket, och hade jag inte saknat honom lika mycket hade jag kanske inte suttit och grinat för honom, fortfarande, efter nästan ett halvt år. Samtidigt är jag så glad att jag fick den bästa morfarn, för hade jag inte fått honom som morfar hade jag nog inte träffat honom över huvud taget, och hade jag inte träffat honom över huvud taget hade jag verkligen gått miste om en stor personlighet.

Allt har för- och nackdelar.


Raindrops keep fallin' on my head

Känner mig lite bitter faktiskt. Det är ingenting jag vill känna och jag kämpar förtvivlat med att få det att försvinna, men det går inte särskillt bra. Känslan av att bli lämnad ensam kvar vill inte försvinna och min hjärna kan inte låta bli att tvinga mig att kämpa för livet. För det är så det känns, som att en kammare av hjärtat håller på att bli utskuren, som bekant för de allra flesta måste hjärtat vara intakt om det ska kunna fungera. Men inte nog med att det känns som att hjärtat håller på att bli amputerat, så är jag vid medvetande under hela ingreppet och ligger och önskar (förjäves?) att det ska vara över någon gång, att det ska sluta.

Vi får se hur det blir, tiden läker ju som bekant alla sår, om det inte är så att man dör av dem. Det hade jag ju dock inte tänkt göra, ett ärr på sin höjd som med tiden bleknar och glöms bort - i sämsta fall. I bästa fall slutar de operara i mitt hjärta och syr ihop det med en tråd som gör det starkade än förut.


Raindrops keep fallin' on my head - B. J. Thomas


 

Raindrops keep fallin' on my head
And just like the guy whose feet are too big for his bed
Nothin' seems to fit
Those raindrops are fallin' on my head, they keep fallin'

So I just did me some talkin' to the sun
And I said I didn't like the way he got things done
Sleepin' on the job
Those raindrops are fallin' on my head, they keep fallin'

But there's one thing I know
The blues they send to meet me won't defeat me
It won't be long till happiness steps up to greet me

Raindrops keep fallin' on my head
But that doesn't mean my eyes will soon be turnin' red
Cryin's not for me
'Cause I'm never gonna stop the rain by complainin'
Because I'm free
Nothin's worryin' me

It won't be long till happiness steps up to greet me

Raindrops keep fallin' on my head
But that doesn't mean my eyes will soon be turnin' red
Cryin's not for me
'Cause I'm never gonna stop the rain by complainin'
Because I'm free
Nothin's worryin' me

The day that never comes

Måste ju bara säga att Metallica ju har släppt en ny, väldigt bra singel också (skivan släpps den 12:e september)!

The day that never comes, klart dumt att missa.

Ha det!

Skola och klättra

Idag har jag haft min första lektion på Midsweden University. Fast ja... ja, alltså det var en lektion, men vi gick bara igenom kursplanen, schemat och lite så... några gamla gubbar som har funderat på det där med politik också.

Jag tror det kommer gå bra på den här kursen, jag tror detta är ett ämne som passa mig. Det känns som det i alla fall. Jag älskar ju historia och jag tycker om att funderna på hur allt fungerar och varför och så... politik alltså.

När lektionen var slut så träffade jag Sara på stan en sväng. Vi gick och käkade lunch på Donken.... ajjabajja... men det är billigast och ja onyttigast garanterat, men ja. Så är det. Har kommit igång med träningen nu igen så det är nog ingen stärre fara för fetma i alla fall.

Efter det gick vi och kollade lite efter en present till en annan Sara, eller Sara kollade efter en present och jag kollade bara. Sedan gick vi fasktiskt till Hemköp och köte lite godis.... jävligt onyttiga... men så är det ju världens sämsta väder och jag var tvungen att gå till skolan i det, så man måste få tröstäta lite, men bara lite.


Och igår var det ju då Come in på Grönborgs. Vi var där och städade och byggde lite leder och fikade. Jävligt trevligt och roligt. Märkte också att det bara var ja... vad ska man kalla dem... de som klättrar mest, är duktigast, håller på mest inom klubben som var där, och det känns riktigt kul att tillhöra dem!

Annars sitter jag och hoppas på att Hagaskolan ska bestämma sig för att ungarna deras ska få klättra på Grönborgs en gång i veckan som eget val eller något. Olof har tagit på sig att vara "lärare" och han har frågat mig om jag vill assistera honom, och det vill jag ju jättegärna! Det skulle vara skitkul!

Jaja... life goes on.

Ha det.

Tal och ledbygge!

Jag har egentligen inget att skriva. Har vart på skolan idag och lyssnat på lite tal och så, första riktiga skoldagen är imorrn, hoppas man inte behöver böcker än, för sånna har jag inte fått hem än.

Och ikväll ska jag och städa och klättra och greja på Grönborgs, det kommer nog bli roligt! Igår byggde och jag Olof för övrigt två nya leder. En 5-någonting och en 4-någonting. Jag tror det blev riktigt bra. Är nöjd med båda, byggde en fyra mest för att det inte finns så många, och speciellt inte så många som ligger runt 4b-c, men jag tror vi lyckades göra en sån igår iaf. Och 5:an tror jag blev riktigt bra, många sköna lite småkluriga moves och ett psyktest om man är kort. Bra bra.

Annars var det väldigt roligt att höra all den fina kritik vi fick om våra tidigare leder! Riktigt nöjd med dem också.

Hejs!

RSS 2.0