Galet

Jag känner mig tom... inte i allmänhet men som under en kategori - klättring. Jag hade inte klättrat på flera veckor förrän idag, och de gör ont i mig. Jag vill klättra, men precis som jag förutspådde är det inte samma utan Olof. Jag visste att klättringen skulle bli lidande samma ögonblick han sa att han skulle börja plugga i Göteborg. Jag älskar klättring, och det har egentligen ingenting att göra med Olof, men det är så mycket bättre med honom...
Jag vet inte. Det är vår, allt är galet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0